I denna blogg har jag låtit mina åsikter ta väldigt mycket plats. De texter jag analyserat har varit ganska politiskt eller samhällskritiskt inriktade. Denna gång tänkte jag bryta isen lite och bjuda på en mycket mer känslo-relaterad text. Faktum är att jag har skrivit väldigt många fler känslorelaterade texter än politiska och samhällskritiska texter... men det har liksom känts mindre viktigt att lyfta fram dem, för de berör mest bara mig och hur jag upplever mitt känsloliv. Men kanske någon mer kan känna sig träffad av orden, som skrivits i ett försök att konkretisera det kanske mest abstrakta vi känner till; känslor.

Via Dolorosa är latin och betyder "Smärtans Väg", och är också en gata i Jerusalem där Jesus enligt de bibliska berättelserna fick bära korset och törnekronan, på vägen mot sin dödsdom. Texten handlar om att man många gånger lär känna sig själv, och livet, bättre genom lidande. Det är många ångestmättade rader, men strimman av hopp finns också. Låten handlar om att söka svar på livets frågor genom att våndas, helt enkelt. Fler referenser till Bibeln och religion ("thorn-encrusted crown", "godess", "Lazarus"), förutom titeln, förekommer också, som en parallell till den metaforiska bilden av att vi alla människor har kors att bära på genom livet... nog med ordbajs! Här har ni texten;

As my crazy world keeps tumbling down
You watch me from the sealing of the sky
I keep running in circles, round and round
Crystal clear is the tears I cry

Twisted faces suddenly appear
With shiny diamonds and rust
They can sense my deepest fear
Turning my dreams into dust

So clothe me you dark coat and blacken my eyes
Twin my tight throat and darken the skies
So claw my skin and let me bleed
Throw me a grin when comfort I need

For the grace of a diamond I strive
For something wonderfully divine
But on my diamond I'm deprived
That on my face would shine

As my crazy world keeps tumbling down
I reach a state of silent reproach
And upon your face I can see a frown
And it eats me like meat on a broach

So clothe me you dark coat and walk all over me
Twin my tight throat and increase my agony
So claw my skin and drag me down
Put a spin on my thorn-encrusted crown

Life is just a matter of facing pain
Learning to live by facing we'll die
But despite the wounds that leave scars to remain
Pain will unseal your blinded eyes

And if you led me towards this greater perception
Would I believe in finding a way?
Out of the sorrow left from deception
Would I hold on 'til the break of the day?

So clothe me you godess and throw me a shield
A gently caress and my wounds can be healed
Tears can be forgotten, dried and thus
The corpse left to rotten will be aroused like Lazarus



Värt att nämna också, är att "Lazarus" åsyftar berättelsen om Sankt Lasaros av Betania från Bibelns nya testament, vilken berättar om hur Jesus återupplivar Lasaros, fyra dagar efter Lasaros bortgång. Jag, personligen, tar inte sådana bibelberättelser för sanning eller tror att det faktiskt hänt, men Bibeln är alltid tacksam att referera till i poesi, p.g.a det målande språket och alla liknelser.