jonaswendin

En dag i januari när jag satt på tåget från Arboga till Linköping passade jag på att ta vara på tiden genom att skriva en låttext. Texten saknar fortfarande musik men jag planerar att tonsätta den någon gång i framtiden. Låten handlar om oss stackars idealister som slåss mot den massmediala informationsström som sköljer över oss med stinkande sörja. Den handlar om industrialiserandet av ädla ting, girighet, makt och om att stå i skuggan av manipulativa människor som samlas i sina bubblor och tror sig veta bättre än alla andra. Och nog vet dom alltid, dom vet hur man skapar pengar.  

Liksom jag aldrig riktigt förstått naturens tyranni
Kan jag inte heller se meningen i
Att vandra över lik och klättra till en topp
Där alla kan se mig, men ej mitt livsförlopp
 
Dagens samhälle fungerar ju lite som så; att man klarar sig bäst om man bara skiter i alla andra och håller huvudet högt. Om man är beredd att kliva över lik helt enkelt. Sedan står man där på toppen av sin karriär och tar emot publikens jubel, och inte en jävel bryr sig om hur man egentligen hamnade där. Har ser man en skymt av något som ofta återkommer i mina låttexter och som jag så innerligt avskyr - nämligen likgiltighet.

Men spindeln i nätet, hon har trådar många
Och gift att spruta in när nätet byten fånga
Mitt livs största bedrift är en tanke blott
Och för tankar har ingen applåder fått

Spindeln i nätet får symbolisera dem som sitter vid makten, dem som sitter inne på ett fett kapital och är goda nog att sluka alla som kommer i deras väg. Något jag ofta själv upprörs över är hur musikindustrin idag bryr sig mer om potentiella guldgruvor än om musiken i sig. Kvalitén och äktheten får stå i skuggan av det välpolerade och lättsmälta. Man skriver 1000 låtar som låter likadant, ger dem ett varsitt namn och sedan fördelar man dem på diverse ögongodisar till artister, eller ska vi kalla dem produkter? Och vips så drar musikindustrin in storkovan. Men stackars den som försöker göra något intellektuellt och originellt, då är dom direkt där och petar och tvingar en att "slipa" sina verk så att de passar i ramen för vad som är allmängiltigt. Man ska kunna klappa händerna i takt, sjunga med och helst ska det gå över snabbt som sjutton så ingen hinner tröttna. Och där står idealisten och förblir utan applåder, för att det han skapade gick inte att klappa i takt till. Nej, jag är inte bitter, inte alls.

Ingen hör, ingen ser
Ingen vill vara ute när det är kallt
Ingen hör, ingen ser
För bulldozrar och ångvältar ljuder överallt

Ingen hör och ingen ser. Varför? Jo, för att man vill inte höra eller se, man vill bara flyta med. Det finns inget intresse att försöka skilja agnarna från vetet eller att lägga sig i de stora bolagens skumma affärer. Folk låter bulldozrarna och ångvältarna köra över dem, det blir liksom lättast så... det kräver ingen ansträngning att bara hålla käften. Once again; LIKGILTIGHET!

Se så vackert fjärilen prövar sina vingar
När då plötsligt vindens fläkt fjärilen tvingar
Fast i spindelns nät, snart ock injecerad
Sista vingen slutat slå, invirad och paralyserad

Har jag nämnt att jag har spindelfobi? Så är det i alla fall och det var därför ganska självklart att göra spindeln till en symbol för det jag föraktar. Spindeln har också ca 8 ögon, 8 ben och förmågan att spinna nät, vilket gör den till ett utmärkt rovdjur. Lite så fungerar många företag som på ett eller annat sätt framhävs i massmedia. Dom håller koll, dom är snabba på bytet när det fastnar i nätet så att dom kan pracka på oss sina produkter, så vi hejdlöst börjar konsumera och konsumera och konsumera.  

Jag hörde om en trädgård där en flicka sådde frön
Även om det liv hon gav ej gav henne någon lön
Hennes livs största bedrift var en solros blott
Och för solrosor har ingen applåder fått

Vidare funderade jag på dem som inte vandrar över lik, dem som tar hänsyn till sina medmänniskor. Jag kom och tänka på när jag och min vän Peder var ute på en promenad en gång och pratade om att åstadkomma saker i livet. Vi pratade om saker som att utveckla expertiser eller att bli känd. Men så sa Peder något klokt och det här är en slags summering av det hela; Vi kan lära oss att spela och sjunga och bli bäst i världen på det för att sedan stå på scenen och ta emot publikens stående ovationer, men bara för att vi skulle få stående ovationer, har vi då åstadkommit mer än mamman som viger sitt liv åt att fostra sina barn till goda människor? Hon fick aldrig några applåder. Hon blev aldrig bäst på det hon sysslade med, men hon blev en god mor och en god förebild. Hon blev som flickan som sådde frön, något hon gjorde för att skapa liv. Att det just blev en solros beror på att jag på tåget satt i närheten av en tjej som pratade med sin kompis i telefon och berättade att hon skulle tatuera in en solros på armen, detta för att solrosen är en stark blomma som kan växa sig stor, även i sin ensamhet. Genom att mamman (flickan) var en god mor gav det henne fantastiska barn (frön, solrosor) och kan det ens mätas med stående ovationer? 

Ingen hör, ingen ser
Ingen vill vara ute när det är kallt
Ingen hör, ingen ser
För bulldozrar och ångvältar ljuder överallt

Liksom spindlar alltid spridit hemsk fobi
Kan jag nu plötsligt se meningen i
All den girighet som människan inom sig väckt
För stoffet ger makt, och makten respekt

Uppmärksamhet, pengar och makt är ju något människan mer eller mindre okontrollerat trånar efter. Därför vandrar man över lik.

Den som har, han tar och tar igen
Maskinerna brummar fram i gryningen
Och när sedan vi vaknar, ögat skall skåda
En helt ny värld där spindelns makt skall råda


Men varför står en annan då bara bredvid och ser på? Vi sover sött i våra trygga vrår medan maskinerna belamrar jorden och bygger upp spindelns imperium. Man kan se det som bygget av en stad, där den vackra naturen byts mot grå betong... Vårt vackra inre ställs bakom en välpolerad yta, intellekt ställs bakom dumhet och vilja ställs bakom likgiltighet. Allt krossas under maskinerna och begravs under betongen.

Ingen hör, ingen ser
Ingen vill vara ute när det är kallt
Ingen hör, ingen ser
För bulldozrar och ångvältar ljuder överallt
Jag vill höra, jag vill se
Men spindeln är giftig och stark
Jag vill höra, jag vill se
Men jag rör mig på farlig mark

Hade jag bott i Liberia, Eritrea eller Somalia hade jag förmodligen suttit i ett ruttet fängelse vid det här laget. Jag har haft turen att få växa upp i ett land som Sverige där man får säga vad man tycker. På så sätt rör jag mig inte på den farligaste av marker men spindeln är i allra högsta grad giftig och stark.