jonaswendin

Jag var ute och gick med hunden en dag i december 2008 och funderade över komersiella jippon såsom melodifestivalen och idol och all hysteri omkring dem. Från ingenstans dök följande mening upp i mitt huvud; "Ett skrålande spektakel, en plagierad melodi, bomber och kanoner, pyromanonani". Utifrån denna mening började jag skriva en låt, en låt om den mäktige Frestaren. I bibeln kallas djävulen ibland för frestaren. I min låt "Frestaren" så är denna frestare symbolen för dels massmedia, men också för den kortsiktiga och menlösa lyckan och kanske framförallt för likgiltigheten. Liksom djävulen i bibeln ville locka vilsna själar till sig med sina till synes generösa och nästan oemotståndliga förslag så vill den frestare jag sjunger om parasitera och livnära sig på vilsna människors sökande efter lycka. Med inspiration från Idol och Melodifestivalen skrev jag första versen som vill berätta hur musikindustrin avsiktligt griper ord och toner ur luften för att skapa känslor de kan tjäna pengar på. Tanken bakom dessa kommersiella skivbolagens låtar kommer sällan från verkliga känslor, från upplevda händelser eller från visioner om en bättre värld, utan från viljan att tjäna pengar. I och med detta dör själen i musiken ut. Men folket står utanför och ingen vet vad eller vem som dör...


Ingen ser vad vi gör
Folket står utanför
Ingen vet vem som dör
Folket står utanför


Det finns en skrämmande brist på medvetenhet i dagens samhälle. Likgiltgheten är så utbredd att folk låter sig matas med vilken skit som helst utan att stanna upp och reflektera. I sin tur växer sig stora bolag starka, så starka att de så småningom har makten att likt ångvältar mangla varenda människa som står i deras väg.


Ett skrålande spektakel, en plagierad melodi
Bomber och kanoner, pyromanonani
Poesi om en kärlek, man aldrig har känt
Historier om saker som aldrig har hänt
För ord köps för pengar och så även musik
Det blandas till en smet av lättsmält lyrik
Dreglet börjar rinna och drömmar får liv
Drömmar som i nästa stund styckas med kniv
Men vi stänger våra sinnen och dödar lite tid
Och allt annat går obemärkt förbi strax bredvid


Jag tycker nog denna del av texten talar väldigt mycket för sig själv; dels tar den upp det jag skrev som inledande text i det här inlägget men även hur människor väljer att stänga sina sinnen för att så småningom bli totalt avtrubbade och likgiltiga. Att jag sätter mig på tvären när det kommer till fenomen som Idol och Melodifestivalen beror mycket på mina högst personliga värderingar, men jag står inte utan argument. 


Men nu är han här igen
Den mäktige frestaren
Och folket bönar och ber
Och fördömer den smärta han ger
Det vet vi ej om
Vi som är dom


Så kommer huvudpersonen, Frestaren in i bilden. I denna första refräng får Frestaren symbolisera fenomen såsom massmedia och stora produktionsbolag som lever på människornas dumhet. I strömmen av alla miljontals bilder som förskönar verkligheten så börjar människor känna sig otillräckliga; man känner sig inte vacker, man vill bli framgångsrik, tjäna pengar och man vill bli hyllad och sedd. Plötsligt står man där med ouppnåeliga krav på sig själv och fördömer smärtan, smärtan som Frestaren ger. Men det vet vi ej om, vi som är dom. De två sista raderna i refrängen visar hur vi alla mer eller mindre bidrar till denna fasansfulla utveckling. Men så starkt som massmedia är idag så skulle man behöva bo isolerat, någonstans ute i ödemarken för att inte bidra.


Jag vill slippa va mig
Jag vill vara som dig
Inget känns helt okej
Jag vill vara som dig


Effekten av alla omöjliga krav som ställs på en blir att man inte längre vill vara sig själv. Man vill vara den som kan älskas mest av flest. Men vad människor inte inser är vad det innebär att bli älskad. Ska man behöva ändra sig själv för att vara värd att bli älskad?


Livet känns snustorrt och som stöpt i en form
Han söker en livsstil, bättre ju mer abnorm
Och hon drömmer om skönheten, hennes idol
Och om hur valmöjligheterna serveras i en skål
Framtiden är svår, låt oss vila ett slag
Genom att förgifta oss och vara galna ett tag
Och grodorna hoppar från tunga till tunga
Grodor från ditt hjärta som fängslats i din lunga
Annars är tystnad en del av vår stil
Tills någon skjuter ner tankebubblan med pil


De som kanske faller allra hårdast är ungdomarna, de som är vilsna i sin egen identitet och som fortfarande befinner sig i ett stadie där de ska formas för resten av sina liv. Han söker en abnorm livsstil som kan ge honom den lycka han inte lyckats finna ännu och hon vill bli vacker och helst slippa tänka, utan bara flyta med och få världen lagd framför sina fötter. Men sökandet blir tröttsamt och verklighetsflykten är ett faktum. Ungdomen super tills käften börjar glappa om känslor som gömmer sig djupt där inne i den vilsna själen. Plötsligt har man blottat sitt innersta totalt och kanske sagt ett och annat man inte borde ha sagt och ja... ni vet nog själva hur det är. Men för att dessa tankar som gömmer sig så djupt där inne ska komma till ytan i nyktert tillstånd behövs det någon som faktiskt angriper tystnaden, någon som kan väcka tankarna till liv igen, någon som kan komma och sätta sig emot de rutiner vi förnöjsamt, tyst, blint och utan eftertanke följer; det som ofta kallas "normalt".


Men nu är han här igen
Den mäktige frestaren
Och folket bönar och ber
Och fördömer den smärta han ger
Men det vet vi ej om
Vi som är dom


Älskade vän, dina tårar har ej torkat än
Frestaren vill bara strö salt i såren
Men var och en hittar nog hem
Men var och en hittar nog hem


Här kommer en strimma av hopp in i texten, hopp om att de flesta människor trots allt kommer kunna slita sig från likgiltighetens bojor till slut; att var och en ska hitta hem, hitta sin egna identitet och inte längre vara försöka vara en spegelbild av skönheten. 


Frestarens grepp hårdnar allt mer
Men vi sliter för att komma loss
Och är vi allt för likgiltiga
Då förgör han oss!


Tänk om
Tänk om


Stå inte bara där och se på
Känn ingen empati för denna tyrann
Tillsammans slår vi honom lätt
Vi måste hjälpa varann


Tänk om
Tänk om


I slutet av låten tar hoppet över och förbyter den ilskna och uppgivna tonen som tidigare präglat låten till något mer i stil med en kampsång. Vågar vi alla tänka om, stå upp mot frestaren och inte låta oss mosas av frestarens grepp så kan vi förhindra att fler faller offer för likgiltigheten och den kortsiktiga lyckan.