jonaswendin

I oktober i år stod det klart att kinesen Liu Xiaobo var vinnare av Nobels fredspris för sin långa och envisa kamp för mänskliga rättigheter. Liu Xiaobo är en litteraturkritiker, professor och även känd som en mänskliga-rättigheter-aktivist. Han har under sina dagar uttryckt stark kritik gentemot den kinesiska regeringen, då han anser att de inte håller sig till de mänskliga rättigheterna. För sin kritik har han nu blivit fängslad och dömd till 11 års fängelse i Kina. Värt att nämna också är att Liu Xiaobo aldrig tilltagit våld i sin kamp. 

Orättvisor berör och upprör mig alltid och detta var ett fall som jag satte igång tankeverksamheten i mitt huvud. Och som oftast när jag blir upprörd över något så skriver jag en låt om det, som i detta fall. Återigen dyker min tidigare använda ("Pave The Way For The Master") maktsymbol upp; The Master, som gladeligen täpper igen käften på folk som ger honom kritik. Om jag någon gång i framtiden får ett skivkontrakt så är det nog ingen möjlighet att det dyker upp ett konceptalbum som kretsar kring just "The Master". Hur som helst; inspirationen till att skriva om rättvisa som dialog och orättvisa som en monolog kom från ett klipp jag såg på YouTube, inspelat i samband med protesterna vid himmelska fridens torg i Kinas huvudstad Peking, 1989, där Liu Xiaobo var aktivt deltagande. I denna video kunde man bland annat se tusentals studenter utanför huset där Kinas regering höll till, vråla ordet "Dialog". Mycket dialog blev det aldrig, utan istället blev tusentals människor dödade och skadade i samband med dessa protester. Därav ordet "Assassin", som jag valt att använda som en symbol för den kinesiska regeringens sätt att "sopa problemen under mattan", genom att helt enkelt eliminera allt motstånd. Detta är en låt om orättvisa, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och vikten av att det finns en kommunikation; en dialog mellan makthavare och medborgare. Här har ni; The Assassin of The Dialogue

The master speaks so loud
Through the walls of eyes
He kills for every cloud
To cover up his lies
You can stand and shout
But you better be prepared
They'll try to take you out
No lives will be spared


'Cause the monologue is the only way
To get rid of what the people say
A first class assassination
A second-hand liberation


The master silence every cry
On every little street
Blood is spilled as he's passing by
As they sweep us off our feet
Though we're only screaming from the ledge
No fists ever used
We seem to be worthy the razor's egde
We're silenced and abused


'Cause dialogues are for democracy
And this state is ruled by hypocrisy
Just shut the fuck up
Just shut the fuck up


The assassin of the dialogue
The major of the monologue
Mirror, mirror on the wall
Who's the cruelest of them all?